På bättringsvägen

Jag kom nyss hem från stallet efter att ha gått en promenad med Penny. Hon har på tok för mycket överskottsenergi just nu vilket har lett till att jag inte kan rida henne. Lämnar det åt de lite äldre och duktigare i stallet. Iallafall så har hon inte kunnat springa av sig i hagen på hela vintern eftersom det har varit halt och vi har inte kunnat galoppera så mycket i paddocken eller skogen eftersom marken har varit frusen. Nu har det dock börjat bli lite bättre sedan Hanna, som har sin egen häst Aristokrat i stallet, har börjat rida henne några gånger i veckan. 

Jag tar tillfället i akt och tränar från marken med henne istället. Märkte i fredags när jag skulle gå en runda med henne att hon inte hade någon respekt alls för mig. Hon försökte putta ner mig i diket, gick praktiskt taget på mig, drog otroligt mycket och gick framför mig, som om hon vore ute och gick med mig. 

Men, igår tog jag på henne repgrimman och gick ut i paddocken och började träna med henne. Gjorde mestadels sådana där basic saker, som att hon inte får gå framför mig, hon ska stanna när jag gör det och ha fokus på mig. 

Det gick bra, efter ett tag. Hon är ranghög (högst) vilket dessutom leder till att hon försöker ha dominans över mig också, vilket bara kan resultera i kaos. 

 

Idag när jag tog ut henne i paddocken märktes det en otrolig skillnad. Hon gick bakom mig, till och med när vi travade (vilket är en enorm förbättring eftersom hon bara vill springa på p.g.a. sin överskottsenergi. ) och hon lyssnade på mig. Samma sak när vi promenerade. Hon höll min takt och gick inte framför mig. Hon respekterade mitt space och höll sig på sin sida. De gångerna hon gick väldigt nära mig var väl när det blev ont om plats på vägen, men det var inte alls samma aggressiva utstrålning. Förhoppningsvis är det samma sak imorgon. 

Kommentarer



Ditt namn:
Remember me?

E-mail

Blogg/Hemsida:

Din kommentar:

Trackback
slide show